Arkiv för kategori 'HBT'

Bibelns tolkning

Desmond TutuI BBC-radioprogrammet From Calvary to Lambeth intervjuar journalisten Michael Buerk den sydafrikanske fredspristagaren och ärkebiskopen Desmond Tutu om ämnet homosexualitet och kristendom. Tutu menar att den anglikanska kyrkan har varit alldeles för upptagen med att fördöma hur människor lever sina liv istället för att koncentrera sig vid att motarbeta världens många orättvisor. Tutu hävdar vidare att sexualiteten inte är en särskilt viktig del av det kristna budskapet. Sexualiteten berördes sällan av Jesus i de bibliska berättelserna, istället riktade han sig mot orättvisor genom att visa tolerans mot samhällets vinddrivna individer, menar Tutu. Andra hävdar att Jesus genom bot göra ville avhjälpa synder och därför peka ut en riktning till hur man bör leva. Eftersom Bibeln är mångtydig och ibland motsägelsefull från ett ställe till ett annat kan den inte tolkas utifrån sin bokstav, enligt Tutu. Men han möter kritik för denna bibeltolkning från andra präster. Någon frågar sig om man kan påstå sig vara kristen om utan att hävda att den heliga skriften talar sanning. Hur stora avsteg kan man göra från Bibeln och fortfarande befinna sig inom kristendomens hägn?

Juridik och religion har i det här avseendet intressanta beröringspunkter. Det handlar om tolkning av en skrift som i vissa avseenden kan vara motsägelsefull. När läran ger dubbla budskap får man försöka tolka ut vad som egentligen menas. Både religionen (antar jag) och juridiken bygger nämligen på en uppfattning att systemet, trossatserna eller rättsreglerna, hänger ihop. Homosexualitet och kristendom är en modern teologisk nöt att knäcka. Här befinner sig kyrkosamfunden, ibland fraktioner av samfunden, i en konflikt med den moderna uppfattningen i politiken och i begynnande grad, samhället i stort. Det är inte något nytt i sig. Istället sker det sker ständigt, men varje ideal som anammas av samhället men inte av religionen kräver den senare på svar som kan vara mycket svåra att ge med hänsyn till traditioner och tolkningar som fram till nyligen inte var kontroversiella alls. Ett annat talande exempel är det ännu existerande kvinnoprästmotståndet som går i ganska skarp kontrast med det numera etablerade värdet om jämställdhet. Kristna teologers tolerans eller anpassning efter samhällets värden har uppfattats som svaghet och avvikelse från grundläggande trossatser.

Ett problem som troende har att brottas med är att urkunden inte ändras. Nyöversättningar skapar chanser för grundläggande omtolkningar trots att tanken med nyöversättningarna är ta hänsyn till förbättrade teologiska och lingvistiska rön som utmynnar i en skrift med ett uppdaterat målspråk. Trots detta har varje bibelöversättning kritiserats för att den förändrar uttolkningen av tron. I denna kritik ligger en viktig premiss, nämligen att Bibeln är en politisk skrift. Sättet att läsa Bibeln är laddat på ett helt annat vis än att läsa en skönlitterär bok. Handlingsregler är i behov av tolkning och dessa kommer många gånger att vara politiska i den meningen att en tolkning kan göras utifrån en norm som uttolkaren redan har. Det innebär att så snart man finner en motsägelse avseende ett bud så är det möjligt att hävda att det första budet är det rätta, tvärtom det andra budet är det rätta eller att inget av dem stämmer. Dessutom kan man hävda att båda buden är riktiga men är villkorade vilket kräver ytterligare tolkning. Ganska snart blir det möjligt att rättfärdiga nästan alla ståndpunkter och följaktligen ges dogmatikern utrymme även att fördöma alla andra ställningstaganden. Själv har jag haft svårt för dogmatiska uttolkningar om de vilar på den felaktiga uppfattningen att både lagtolkning och bibeltolkning är något annat än en normativt ställningstagande till textens betydelse. Samtidigt måste man ändå, liksom Desmond Tutus belackare, fundera på vad som finns kvar av den kristna tron om Bibeln inte är en tillförlitlig urkund för Guds mening.

Läs och lyssna mer:

[tags]Desmond Tutu, kristendom, teologi[/tags]

Könsneutralt äktenskap

Min första tid i Liberala ungdomsförbundet var till stora delar präglad av tolerans- och HBT-frågor. För liberaler är nog sådana frågor rätt enkla att nå en konsensus om. Staten, hur stor eller liten den än bör vara, ska strunta hur folk blir förälskade. Då handlade debatten om möjligheten för homosexuella att adoptera barn, dvs. en omotiverad skillnad mellan homosexuella jämfört med heterosexuella. Sedan dess har lagen ändrats och adoption är nu möjlig. Under våren har åtminstone två statliga utredningar föreslagit att lagstiftningen ska bli mer neutral i förhållande till personers sexuella läggning. Den första handlar utjämnar skillnaderna vid assisterad befruktning (SOU 2007:3) och den andra handlar om att göra äktenskapet könsneutralt (SOU 2007:17), dvs att även samkönande par ska kunna ingå äktenskap.

Även om det fortfarande finns mycket som återstår att göra är det glädjande att reformerna för ökad tolerans avseende sexuell läggning går hyggligt bra. Lagstiftningen går i rätt riktigt och vi har inte alls samma diskussion som man har i en vissa delstater i USA om de här frågorna. Även i jämförelse med andra länder i Europa har kritiken emot könsneutrala äktenskap varit ganska svag.

Nu har jag ingen aning hur behandlingen inom departementen avseende det här frågorna ser ut, förhoppningsvis kan de träda i kraft redan till nästa år vilket vore lysande. Jag hoppas att inte de mörkblå krafterna inom borgerligheten sätter krokben för dessa förslag. Någon förlorad riksdagsmajoritet är jag inte oroad över, kampen den här sortens tolerans är utbredd över blockgränserna, även om just de borgerliga partierna gärna får utöva mild partihygien på den här punkten.

I SSU har det höjts röster om att förslaget om könsneutralt äktenskap även borde ha innehållit en vigselplikt för alla sådana äktenskap som kommer att kunna ingås. Med andra ord innebär det kravet att en präst oavsett trosinriktning hade varit tvungen att viga personer av annan tro. Nej, detta är inte det exempel som de flesta debattörer har valt att föra fram, men jag tror att det tydligast markerar det knasiga i kravet på vigselplikt. Statens neutralitet faller ut åt båda hållen. Som jag förstår vigselrätten är den i sig ett administrativt bemyndigande att viga personer till äkta makar, tämligen osexigt. I trosfrågor när det det administrativa förfarandet (rätt handlingar och hindersprövning) som vigselrätten innebär ska staten vara neutral. Så länge trossamfunden har rätt att viga personer, vilket är praktiskt, bör staten vara neutral till trosfrågorna i de samfunden.

[tags]HBT, rättspolitik[/tags]