Isak Bergdahl

Liberala ungdomsförbundet har just nu styrelsemöte i Oskarshamn. Eftersom det är så tråkigt att sova tänkte jag ge mig an att skriva ett nytt blogginlägg. Det är det första för året och jag har redan blivit lite ringrostig. Till saken.

Politikens uppgift är att ta ställning mellan olika val och genomföra det som känns bäst. Med detta menar jag att valet mellan beslutsalternativ är resultatet av moraliska överväganden som många gånger är fattade på delvis känslomässiga grunder. Här skulle en del, och kanske även jag under vissa dagar, påstå att känslomässiga grunder alltid fäller avgörandet i valet mellan beslutsalternativen. Den första distinktionen jag vill göra är att moral kan värderas men att måttstocken alltjämt är personlig. Det kanske ser ut en självmotsägelse men borde inte vara det. Kan då detta påstående kunna väcka något intresse?

Eftersom det allmänna har till uppgift att fatta beslut innebär det att de formuleras utifrån en viss moraluppfattning. Staten (i förenklad form) fattar alltså moraliska beslut - det är i själva verket en inneboende egenskap av beslutsfattandet och är därför i sig inget skäl till kritik. Beslutets innehåll, givet den bakomliggande moralen, kan däremot diskuteras men då blir det ett jämförande av kritikerns uppfattning av det bästa beslutet med det konkret utverkade beslutets ändamål eller dess genomförande. En annan följd är att staten kan därför aldrig kan vara neutral vid beslutsfattande och jag menar också att det inte kan vara statens uppgift. Det blir uppenbart vid den omedelbara insikten att även neutralitet är ett moraliskt ställningstagande. Både medveten handling och underlåtenhet kan bedömas av sina följder vilket gör att skillnaden däremellan, ur moralisk synpunkt, blir irrelevant.

Alltså får vi inte backa från att goda ändamål ska understödjas med hänsyn till en förfelad neutralitetstanke. Samt - bara för att något inte är förbjudet innebär inte att det samtidigt måste understödjas.

För övrigt ser jag på diskussionen om yttrandefriheten ungefär på det viset.

Också rätt: Yttrandefrihet till varje pris? av Stefan Jonsson