Isak Bergdahl

Med detta inlägg inviger jag kategorin Allmänt, något som jag faktiskt hoppades på att undvika allt sedan jag startade den här bloggen. När någon skriver om något allmänt kan man ofta utgå från att det är gnälligt och ointressant. Jag kan inte lova att det inte blir gnälligt och någon klockren analys kommer jag nog inte att leverera i det här inlägget (heller). Den intressanta betraktelsen finns längst ner i inlägget, så bläddra nedåt om du inte är intresserad av mitt gnäll på politiska bloggar.

I dagens DN kan man läsa om politiska bloggar. Redigeringen har givit artikeln rubriken “Politiska bloggar en flopp”. Givetvis har gensvaret i bloggosfären redan blivit stort. Däremot kommer jag nog inte att läsa någon av dem. Anledningen är att jag tycker att de flesta bloggare är oväsentliga. Från den regeln finns givetvis undantag och en del av dessa har jag länkat från min blogg.

Liksom detta inlägg är de flesta blogginlägg introverta i det att det handlar om att förmedla en åsikt som författaren ensam står för. Nu är väl det egentligen inget direkt fel i det. Men gärningen på den politiska bloggen liknar den ihärdiga insändarskribentens och bör betraktas därefter.

Med några få undantag är bloggandet som politiskt verktyg ganska tråkigt, vilket också är en av teserna i DN-artikeln. Det är fortfarande de gamla medierna som sätter agendan och en nyhet blir faktiskt riktigt stor först när den blivit tidningsstoff eller sänds på TV. Eftersom mycket av som det bloggas om är tråkiga, oinitierade och fördomsfulla inlägg är kvaliteten därefter. Många av bloggarna är fullkomligt okända för något annat än just som bloggare vilket är betänkligt ur trovärdighetssynvinkel.

Detta säger också något om kvaliteten på mycket av bloggandet. Ofta saknar de som bloggar en annan plattform än sin blogg. Jag skulle säga att det går att dra en skiljelinje ungefär där - de som är intressanta oavsett sin blogg och de som inte är det. Den senare kategorin upplever jag är mer tendentiös och grund i sina analyser. Det handlar mer om att kverulera än att resonera vilket är en mycket tråkig hållning som dessutom har ett tveksamt värde. I den meningen är bloggadet en flopp. Den mest lyckade politiska bloggen, Politikerbloggen, är ett slags rikspolitikens Se och Hör med skvaller istället för politik. De kloka debattörer som etablerats sig genom bloggmediet är lätträknade. Vinnarna är de redan etablerade debattörer som har nått en ännu större publik genom sitt bloggande. Sett ur det senare perspektivet är den politiska bloggan däremot lyckad.

Däremot finns det en kategori av bloggar som jag tycker är verkligt intressant och de är forskningsdagböckerna, dvs bloggar som skrivs av forskare med inlägg som anknyter till den egna forskningen. Nationalekonomen Andreas Bergh skriver om artiklar och intressanta uppgifter han kommer över i sitt arbete på Ratio, doktoranden i oceanografi Daniel Hansson skriver Klimatbloggen. På Forskarbloggen inbjuds alla forskare vid SLU att reflektera över sina egna forskningsområden. Dessa bloggare är intressanta eftersom de skriver vetenskapligt och med kunskap om sitt område. Artiklarna är för korta för vetenskapliga tidskrifter och heller inte stringenta nog för det formatet, men de räcker för oss okunniga som ändå är nyfikna på forskningsområdet. De flesta av oss har ju heller ingen tillgång till tidskrifterna vilket gör att bloggarna kan ge oss en inblick i något vi annars inte skulle får reda på något om. Forskningsdagböckerna är bloggosfärens verkliga pärlor.

[tags]bloggar[/tags]