Magnus Andersson, Cuf vänder sig emot Frida Johansson Metsos och Jytte Gutelands förslag att sätta press på Kina genom en bojkott mot de Olympiska spelen nästa år. Helt historielöst skriver Magnus:
Helt plötsligt kräver man nu att idrotssmän och idrottskvinnor ska bli politiker, något som man absolut inte pratat om tidigare.
Politik har aldrig utövats av OS-idrottare?
OS i Moskva och Los Angeles, någon? Eller varför inte senaste gången i Aten när Sydkorea och Nordkorea marscherade in under samma flagga. Berlin-OS 1936. Eller Svarta pantrarna i Mexico. De olympiska spelen har sedan länge använts för politiska manifestationer. Sedan begär inte Frida eller Jytte något annat än att idrottarna tar ställning. Och med tanke på vilken bransch Magnus är i borde det inte vara något negativt. Sedan kan man förstås invända mot hur effektivt en svensk OS-bojkott är för situationen i Burma.
Men att ta bort vetorätten i FN:s säkerhetsråd. Magnus, kom igen. Medan det fortfarande finns folkmassor som kan protestera.
[tags]Luf, SSU, Cuf, Burma[/tags]
Idag borde fler än vanligt av kollegorna i PK-branchen vara klädda i rött. Det är symbolen för stöd till en god sak, nämligen buddhistmunkarnas protester mot militärjuntan i Myanmar. På med rött!
Om jag inte helt missminner mig har jag hört om regeringskriser från samtliga gamla öststater som anslöts till EU förra gången, alltså 2004. Regeringarna i Tjeckien, Ungern och Litauen har varit särskilt svaga. Politisk stabilitet är ofta en bra sak det gör det lättare att investera i ett land. Affärslivet mår bäst där myndigheter för tillstånd och rättsvård är effektiva och sådant är ovanligt där det politiska läget är oroligt. Trots detta växer ekonomierna i de nya EU-länderna så att det knakar. Med tryggare institutioner kommer möjligheterna bli ännu bättre.
Tvärtemot trenden i de nya medlemsländerna har Polen gått mot tydlig politisk stabilitet. De två viktigaste statsmakterna är nämligen en familjeangelägenhet. Presidenten Lech Kaczyński och regeringschefen Jarosław Kaczyński är enäggstvillingar och företrädare för det konservativa regeringspartiet Prawo i Sprawiedliwość (Lag och ordning).
Partiet har fört en reaktionär politik: Exempelvis har aborter förbjudits och europeisk lagstiftning för att stärka HBT-personers rättigheter har aktivt motarbetats av Polen. En gång i tiden anordnade Hans Nestius i Folkpartiets ungdomsförbund abortresor för svenska kvinnor till Polen. Som ett ödets ironi blir det snart det omvända möjligt - polska kvinnor får göra aborter i Sverige. Polen har blivit reaktionärt och tokkonservativt under tvillingarnas styre. Deras svenska vänner förstärker den bilden.
Det är svårt att känna någon sympati med en polska politiska ledningen. Visserligen får folket det bättre tack vare den starka tillväxten i landet, men är detta verket av regeringens politik? Den polska regeringens uttalanden i den europeiska politiken har utvecklats till en rad pinsamheter. Regeringens retorik tycks till stora delar vara underbyggd på fördomar och dumheter. Den har anklagats för att ha avlyssnat journalister och politiker. Till detta kommer homofobiska uttalanden och dumnationalism från ledande partiföreträdare. Trots högkonjunkturen är de offentliga finanserna misskötta, liksom infrastruktur och utbildningsväsende. Om mindre än en månad avgörs parlamentsvalet i Polen och tyvärr tyder det mesta tyder på att Lag och ordning kommer att behålla regeringsmakten.
För den som vill ha en uppdatering på den politiska läget i Polen rekommenderar jag Der Spiegel: Poland’s Never-Ending Political Crisis (översatt till engelska).
[tags]Polen, Kaczynski[/tags]
Nya kommentarer