Det här inlägget tar ett avstamp ett gammalt TT-telegram som jag av en slump stötte på häromdagen. Det är rapporten att Magnus Andersson blivit ny förbundsordförande för Centerpartiets ungdomsförbund, Cuf.
Enligt rapporteringen säger Magnus att Cuf ska fortsätta vara det kaxigaste och mest liberala ungdomsförbundet när det gäller arbetsmarknad och ekonomifrågor.
När han närmare utvecklar sin arbetsmarknadspolitik menar han att kollektivavtalen ska skrotas. Turligt nog är inte kollektivavtalen som sådana ifrågasatta i mitt eget ungdomsförbund. Från höger till vänster i Luf råder hygglig enighet (åtminstone en stabil majoritet i förbundsstyrelsen) om att kollektivavtalsmodellen är god som sådan men att den bör reformeras. Själva poängen med kollektivavtalen, att arbetstagarna omfattas av grundläggande branchanspassade regler där staten inte reglerar villkoren, är den bästa utgångspunkten även på en flexibel arbetsmarknad. Är detta då mindre liberalt än Cuf:s alternativ. Knappast. Jag skulle kalla vår syn mer effektiv och marknadstillvänd. Och jag kan konstatera att Luf:s åsikt delas av både folkpartiet och centerpartiet. Liberalismen pekar helt enkelt inte ut en bättre modell - även om enskilda liberaler kan våga sig på att göra det. Det mest liberala ungdomsförbundet - kan alltså vara Liberala ungdomsförbundet (say what!) - och det utan innehållslösa påståenden om vem som äger större grad av liberalitet.
Jag önskar att jag kunde kommentera mer av Magnus kaxiga ekonomiska politik, men det finns ärligt talat inte så mycket att säga om den. Han skriver helt enkelt inte så mycket i ekonomiska frågor som kan uppfattas som kaxiga, det mesta är allmänborgerligt tankegods. Ett möjligt undantag är ett blogginlägg om glesbygd och utjämningssystem med ett par norrländska utgångspunkter som jag som fellow norrlänning kan uppskatta. Men särskilt kaxigt är det ändå inte.
Magnus är i vart fall inte uttalad socialliberal. Istället talar han om en “grön liberalism” som jag förmodar är ekohumanism 2.0. På den liberala högerflygeln talas överhuvudtaget alldeles för lite om läget i psykiatrin, i förskolan eller på arbetsmarknaden och betydligt mer om arbetsmarknaden, skatter och sossar. Detta är givetvis inget som Magnus nödvändigtvis kan lastas för. Men jag uppfattar att den högerliberala retoriken präglas av att den betraktar sig själv i ständig opposition och där medborgarna alltid brandskattas. Jo, det är ofta precis så förutsebart och tråkigt.
[tags]Cuf, liberalism[/tags]
Nya kommentarer